onsdag 8 februari 2012

Evolutionen bör väl ändå innefatta psykisk välmående?

Eller?
Vi strävar hela tiden efter förbättring. Det är ju människans ständiga och rörliga mål.
Att utvecklas. Att bli bättre.
Vi har länge strävat efter ett välfärdssamhälle.
Ett ekonomiskt välfärdssamhälle.
Och vi är duktiga på det i Sverige.
Klasskillnaderna har hållit sig på relativ låg nivå. Även om glappet växer sig allt starkare.
Vi är på väg åt fel håll, på många sätt, Sverige.

Någon fällde en idiotisk kommentar i ett radioprogram om psykisk ohälsa för ett tag sedan.
Denna kommentar har marinerats i mitt medvetna sedan dess.
Denna person, ur vilken denna idiotiska kommentar for, skulle föreställa en kunnig inom ämnet.
Denna självgoda man svarade världsvant på frågan om vad han tror det beror på att så många unga människor mår så dåligt idag.
Han svarade: Unga människor idag har sådana stora krav på att man ska må så bra hela tiden.

Men vad fan.
Ja. Det är väl klar att man har krav på att må bra.
Konstigt vore det väl annars?
Inte vill man må dåligt i alla fall.

Jag håller fullständigt med om att många har alldeles för höga krav på livet. På det materiella livet. På yrkeslivet, på privatlivet. Karriären ska vara flygande, relationen ska vara romantisk och fläckfri - även efter fem år tillsammans.
Och de kraven är farliga.
För de stämmer oftast inte överens med verkligheten.

Livet är krångligt, vi är människor och vi har känslor.
Känslor som kommer i vägen för den där fantasin om drömlivet.
Istället kanske man ska jobba med att skapa ett realistisk drömliv. Som är tusen gånger bättre, när man väl har skapat sig det.

Men det här med att ha för stora krav på att må bra.
Jag har hört det förut.
Från äldre generationer.
Från generationer som växte upp utan antidepressiva hjälpmedel och från generationer där det var tabu att prata om psykisk ohälsa.
Jag har suttit framför många från denna äldre generation och berättat hur jag mår.
Och jag har mötts av klappar på huvudet och livet är inte alltid lätt. Ibland mår man dåligt. Det för man stå ut med.

Stå ut med.
Varför i hela världen ska jag stå ut?
Varför ska jag behöva kämpa varje dag för att må bra?
När det finns hjälp att få?
När jag kan må bra?
Varför ska jag då gå omkring och plåga mig?

Liksom forskning på andra sjukdomar, går forskningen om psykisk ohälsa framåt.
Vi strävar ju hela tiden efter att leva längre och att må bättre. Det är mänskligt.
Varför skulle det inte inbegripa det psykiska måendet.
Jag skulle vilja veta hur den äldre generationen skulle reagera om jag sa att, ja synen blir sämre med åldern.
Hörseln också.
Inte ska man använda glasögon eller hörapparat för det.
Det får man helt enkelt stå ut med.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar