Vi är alla ganska lika under solen, våra historier verkar särskilt lika.
Vet du, jag hoppas du inte tycker jag klampar in och rör om i ditt liv, men jag skulle vilja ställa några frågor.
För hur skönt det än är att höra att man inte är ensam, blir jag rädd då du skriver att du inte tror du någonsin blir "frisk".
För jag är själv så otroligt rädd för att inte bli frisk. Jag är så rädd att bara rädslan i sig framkallar en stark ångest.
Men kanske är det inte så som jag uppfattar "frisk" som du menar. Kanske klär jag dina ord med min ångest.
Jag undrar i alla fall hur du tänker kring dessa saker (om du vill får du gärna mejla mig eller så låter vi det stå öppet så andra kan läsa, du får bestämma):
Jo, det här med att bli frisk är en komplex sak. Du skriver till exempel att medicin och KBT har funkat för dig. Vad betyder frisk för dig?
För mig betyder frisk välmående och välfungerande. Att kunna njuta, känna trygghet och ro. Att slippa ha ångest eller oro. Att veta med hela hjärtat att man mår bra.
Det är att vara frisk för mig.
Det kommer alldeles säkerligen ta tid att komma dit, kanske flera år till jag blir fullständigt frisk, men frisk vill jag vara och frisk kommer jag bli.
Sedan kanske man måste lära sig att leva med sig själv. Öka självkännedomen. Att veta hur stress påverkar, att veta vad jag behöver. Rutiner, sömn. Gud vet allt. Det kommer jag lära mig att mästra för att slippa dåligt mående.
Vad tror du om det?
Du skriver att du inte tror att du blir som du var innan du blev sjuk första gången. Och nej, jag håller med dig - det kan man nog inte bli. Men jag är inte säker på att det är det man måste sträva efter. Kan det inte bli bra, trots att livet nu ser annorlunda ut än innan? Vad är det för tankar du har som kommer att stanna?
Och slutligen, hur längre sedan var det som du föll igen?
Styrkekramar till dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar