Olanzapin

Ännu en medicin att trycka i mig, hurra.

Man kan bli lite trött av den i början, som min psykiater sa.
Jovisst.
Jag sov hela dagen igår. Med undantag för mat och toabesök så sov jag hela dagen.
Så in i helvetes meningslöst.
Så orkar jag inte ha det.
Går nu på halv tablett, känner mig dåsig men det får jag väl överleva.

Olanzapinet har hon satt in för att bryta depressionen. Alltså inte för att dämpa manier, vanföreställningar eller hallucinationer som Olanzapin egentligen är till för.
Den ska dämpa alla tankar som rusar runt i huvudet, och ångesten som kommer som påföljd.

Klart som korvspad att man inte tänker lika mycket med Olanzapin som utan. Hur ska man kunna tänka när man bara sover hela tiden? Eller är så pass dåsig och groggy att alla tankar fastnar i något slags slime i hjärnan. Det resulterar ju bara i ännu mer ångest, att inte kunna tänka. Att allt går trögt.

Jag är nog inte ensam om att känna mig som en försökskanin. Stundtals undrar jag om det kanske är så att det inte är meningen att jag ska vara lycklig.