Det här med drömmar

Det finns de som påstår att ångest och depression är ett tecken på att någonting i livet är fel. Det finns de som påstår att man ska lyssna på sin ångest och agera utifrån den.

Skulle jag ha gjort det hade jag stundtals befunnit mig i urskogen, ensam och sökandes efter äkta lycka. Precis som grabben i Into the Wild. Stundtals hade jag befunnit mig högst upp i karriärstegen, framgångsrik och omtalad.

Samtidigt finns det de som påstår att hjärnan är orsaksletande, meningssökande. Närmast mytomanisk då den kan hitta på vad som helst till orsaksförklaring.

Vad är dröm och vad är verklighetsflykt? Hur skiljer man på de dagdrömmar som man borde ta på allvar och på de som endast finns där när depressionen har tagit över det liv man än gång drömde om. Som lockar till att fly.

Att lita på sig själv. Att lita på att man väljer det som är bäst, och att våga släppa det som man går miste om. För det gör vi ju allihop. Går miste och upplevelser, erfarenheter. Och hur skulle det någonsin kunna vara på något annat sätt?

Livet består av val, det gäller bara att inte fastna i sorgen över att inte kunna göra allt. Men det är svårt. Särskilt om man inte känner sig själv tillräckligt. Då är det ännu svårare att veta vilket val som är bäst.