onsdag 14 december 2011

Ett steg tillbaka



Det finns inget så frustrerande som att vakna upp och inse att man har tagit ett steg tillbaka. 
Nu förtiden brukar jag få slippa morgonångesten. Men så idag var den tillbaka. 
Som ett illamående, en knytnäve som har tagit ett fast grepp kring hjärta, lungor, hals, och inte minst hjärna. Tankarna rusar omkring i huvudet. Det är som om de tävlar med varandra; 
”Lyssna på mig, red ut mig, jag var här först. Mig har du tänkt på längst. Det är dags att ta tag i mig nu!” Och så försöker jag sortera, sortera och reda ut en tanke i taget. 
Men det är ungefär lika hopplöst som att få tiden att gå baklänges. Så fort en tanke börjar närma sig en lösning, kommer det upp ytterligare ett problem att ta i bejakande.
Jag brukar beskriva det som att hänga vid ett stup och greppa efter rötter längs branten. Så fort jag fått ett stadigt tag om en rot så lossnar den från branten och jag faller handlöst igen. Och så fortsätter det så, i all oändlighet. 
Den frustrationen, det är den jag ständigt lever med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar