Att hjälpa eller stjälpa

Jag läser mycket om andras erfarenheter. Jag googlar meningar som ”jag ville inte leva”, ”idag är jag fri från depression”, ”från depression till livsglädje”, ”Så överlevde jag min depression”, ”Lycklig trots återkommande depressioner”, … jag är helt besatt av framgångssagor om depression.

Jag plöjer en del bloggar också.

Men behovet blir aldrig tillfredsställt. Hur mycket jag än googlar.

Därför att de inte är jag.

De har sin problematik, jag har min. Och jag måste hitta min egen väg att gå... bla bla bla.

Jag vet ju allt det där.

Men den där vägen är så förbannat ensam.

Det jag ville komma till, är huruvida det egentligen är så bra för tillfrisknandet att läsa om andras misär. Allt som oftast hamnar jag på någon flashbacksida där någon eller några ger utlopp för sin livsleda.

Och jag känner ju så igen mig. Den där livsledan. Ångesten, förtvivlan, fruktan och frustrationen.

Den är deras och den är min.

Därför är jag också rädd för att någon ska läsa min blogg och klä på sig min ångest. För jag ger också utlopp för livsledan. Det är ju liksom lite det som den här bloggen går ut på. Eller ja, jag skriver gärna ett lite gladare inlägg då och då.

Men hur hittar man den berömda balansen? Att hjälpa andra är också att dela med sig av egna erfarenheter. Det har betytt mycket för mig. Andras erfarenheter. Men det har också stjälpt mig många gånger.

Jag hoppas och ber att jag inte stjälper någon.

För alldeles för ofta tar mörka tankar över.
Alldeles för ofta undrar jag om det är värt det. Livet alltså.

Ibland tänker jag ruskiga tankar som att livet kanske är få förunnat.
Att det kanske inte är till för alla?

Kanske är det evolutionens sätt att sålla bort de svaga.

I hönshuset finns det alltid en hackhöna. Den svaga.

Den svaga och sjuka kattungen som blir bortstött av sin mamma.

Kanske är jag en sjuk kattunge.

Kanske är det inte meningen att jag ska leva? Och föra vidare mina dåliga gener.

Sådana tankar. Får jag dela med mig av dem?

Om det nu är någon som har hittat hit, läs med förförståelsen att det inte riktigt står helt rätt till med mig just nu.

Förhoppningsvis kommer det ett gladare inlägg inom kort.